Problem på Lidingö?

Finns dom? Många tror inte att det finns problem här på ön men de tror jag! Många kanske har täppt till ekonomiska problem med så mycket pengar att det ploppar upp problem på andra ställen istället.

Den här terminen är det dags för Fritidsledartvåornas Fältstudie och jag har funderat på välfärdsproblem. Nu gäller det bara att hitta "rätt" frågeställning så att jag inte börjar fråga ut varenda Lidingöbo om deras problem. (tror inte tiden riktigt skulle räcka till då)
Det värsta med ämnet är ju att folk är så bra på att gömma sina problem här. När jag sökt på problem på Lidingö så får jag bara fram massa VVS-montörer och IT-tekniker men inte så mycket om sociala problem.

Hur mycket jag än hatar att uttrycka mig i rapporter och liknande så ska det bli spännande även om det blir detta ämnet eller ej.
Måste bara avsluta med mitt favoritcitat när det kommer till sådana här ämnen:

"Mina problem är så pass små att de knappt räknas som problem men de gör lika ont ändå..."
-Snook

Kolloliv

Hej hej, hallå dagboken!
Nu var det ett tag sedan jag skrev. Det var exakt 53 dagar sedan jag var i civilisationen.
Tänkte dela med mig lite (klaga) av mitt liv den senaste dagen.
I går var det sista dagen med barnen på period 5. Vi hade det bra hela dagen och anordnade en massage-tävling på ledarna. ;) Vid 17-tiden åkte barnen och jag hem med bussen från ett Söra där det spöregna. Efter 1.5h kom vi till ett soligt Stockholm där jag var ansvarig för lämningen för första gången. Allt gick bra o jada, jada,jada...
Här kommer klagandet: eftersom att jag var ansvarig fick jag äran att ta med mig en IKEA-kasse med bla pärm med info om alla barn, plasstfickor till nästa barngrupp, borttappade kläder, arbetskläder från ledare som slutade den perioden. Plus det har jag en egen tung väska. Vi kommer till Sthlm ca 18.30, sista föräldern går där ifrån 19.15. 45 senare kommer jag till Lidingö för att det är söndag. Där kommer jag på att jag inte har någon mat så jag lär stanna i centrum och handla. När jag betalat ser jag att jag har 5min tills nästa buss går. Perfekt! Långsamt haltar jag mot bussen med en tung väska på båda axlarna som såklart ska envisas med att glida ner och slå mig i sidan för varje steg. När jag nästan kommer fram ser jag min buss stanna men eftersom att jag har 4min på mig så är det ingen brådska....trodde jag. Sen ser jag hur bussen åker men en säkerligen asgarvande chaufför. När jag kommer fram till hållplatsen står det att det är 3 min kvar tills bussen ska gå. Får den göra så? Som grädde på moset går nästa om en halvtimme.
21.00 kommer jag innanför dörren, vrålhungrig.
Detta mina damer och herrar kallas i kollo-samanhang för en ledig kväll. Ja oj så ledig jag han vara, jag han nästan kolla klart på en hel film sen var jag tvungen att gå och lägga mig för att kunna vara på plats 9.30 för att hämta nästa barngrupp.

Men jag är inte bitter!
Aja det är iaf bara tre dagar med i dag tills jag får åka hem på riktigt! Hejja hejja hejja!

Kollosommar

Nu är det inte långt kvar innan jag åker. I morgon ska jag packa och fixa och på tisdag åker jag. Efter det kommer jag inte hem förens 2 aug. Inte någon längre tid iaf.

Om någon skulle vilja få tag på mig så är sms eller fb smidigast. Eller kanske till och med snigelpost till:

Söra kollogård

Mattias Persson

611 94 Helgona Söra


Hoppas att just du har en asbra sommar!

Produktivitet

Käre värld vad jag har varit produktiv de två senaste dygnen! Först skrev jag klart pedagogiken som jag skjutit på i en månad och hållt på med nästan en hel vecka. den skrev jag klart i går natt. I dag har jag hunnit med att knalla i Uppsala, åka fram och tillbaka till söderförorten och köpt inlägg till skorna, laga mat, skriva klart en till uppgift plus ett klassmötesprotokoll. Till råga på allt så skriver jag här med.
Ska jag fortsätta såhär så får jag börja ta betalt.

Nu är det bara en dag och en uppgift kvar i skolan. Sen är det riksstämma och nästa tisdag drar jag iväg på kollo!

Nedräkningen är bra skönt när man börjar se slutet.

Något att tänka på

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa henne.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta skall jag heller inte hjälpa någon.

Ur: Samtal i pedagogernas rum av Karl-Gunnar Norén och Kenneth Westin

Kändisspaning...

Dagens kändisspaning innehåller Christer Sandelin på stadium vid hötorget.

De du!

Kollo

Hej hopp dagboken!
Jag är utanför Nyköping på Söra-kollogård.
Här ligger jag i en säng omringad av massa människor som jag aldrig träffat förut.

Allt började vid 17-tiden i dag när jag stod och tittade lite genom fönstret vid klarabergsviadukten utanför sthlm-station. Jag stod och tittade på ett gäng som jag visste var mina blivande kollegor i sommar. Vågade inte riktigt gå ut för jag hade ju inte en aning om vad de var för människor.
Tillslut gjorde jag det och det ena efter det andra så är jag här där jag har träffat ett grymt gäng som jag har stora förhoppningar för i sommar.
Där vid klarabergsviadukten träffades all personal för alla kollogårdar som företaget driver. Chefen stod och höll ett "pepptalk" där han bla sa: våga!
O det är sant! Hur ska man kunna komma vidare i livet och utvecklas om man inte tar första steget?
Vart har detta tänk varit i hela mitt liv?

Leva livet nu ska jag leva livet!
God natt!

There and back again...

Nu är jag ute och far igen som mina föräldrar brukar säga.
Denna helg har jag varit i Söderhamn på distriktsårsmöte. Inte världens roligaste möte trotts att jag är en mötesnörd. Men i stället är det väll några av världens bästa människor där....så det väger upp kan man lugnt säga.

Sitter här på tåget och tänker på vad jag håller på med...varje helg uppbokad, ena helgen Härnösand, andra Gävle, nästa Söderhamn osv. Alltid är det prioriteringar och ledighetsansökningar som ska göras. Det skall stressas till Tåget och försöka jaga en så nyttig, billig, snabb och god mat som möjligt.
Men när jag väll kommer fram så känns allt så bra, jag hör hemma i mellansvenska distriktet. Hur bra det än känns att bo i Sthlm som jag längtat efter så länge så känns det alltid SÅ mkt bättre här...
För nu sitter jag här med samma "ångest" som jag brukar ha på väg hem och funderar över; vad håller jag på med?

Samtidigt så vet jag ju att när jag kommer hem till min lägenhet på den underbara ön Lidingö så känns det ju bra igen. Jag är hemma och har fyllt på mer kraft och energi (sällan i form av sömn utan mer psykisk och andlig kraft.
Kan det inte då vara värt att ta den hemresan när jag får så mycket mer av resten av resan? Jo det är det!

Så nu vill jag framföra en kärlekshälsning till alla er msv:are: anställda, ideella, tonåringar, ledare och andra människor som kopplar sig till distriktet.
Tack gud för att ni finns!

Amen!

Mer kändisspanigar...

Och vem såg man inte på affärn i Lidingö centrum stå och prata med sina barn om inte Linda Isaksson. Kändes verkligen surrealistiskt att höra den rösten utanför tv-skärmen.

Kändisspaning 2

en av anledningarna till att jag tycker om att bo i Sthlm är att man då och då stöter på några kändisar. Är så kul att se att de har ett "vanligt" liv de också.

I går när jag skulle gå till min praktikplats på Östermalm så gick jag förbi, ingen annan än Magnus Uggla som precis korsat Valhallavägen...

...så kan det gå, dagens dos av "starstuckhet" (tur att jag inte tappar fattningen så totalt att jag skulle fråga om en autograf eller nått annat dumt)

Sommaren

Halleluja titta han skriver ett inlägg...

Skrev något inlägg för ett tag sedan om sommarjobbsintervju som jag inte velat utveckla för att jag inte visste hur det skulle bli. Nu vet jag de.
Från den 7:e juni till den 30:e juli kommer jag jobba på Söra äventyrskollo utanför Nyköping. Det kommer bli skitkul men jag är också lite orolig.
Visst jag har åkt på läger förut men aldrig såpass länge att man kommit förbi "smekmånadsfasen".

När man pratar om vad som händer med en grupp kan man prata om olika stadier en grupp går igenom. Smekmånadsfasen är den första där allt oftast känns jättebra, "det är så bra stämnning", "vi har en så bra grupp" osv.
Jag ska bo, leva och jobba med samma personal i mer än en månad. 24h om dygnet, 7 dagar i veckan. Det kommer bli en pers men än så länge är inställningen att vi kommer klara av det.
....längtar till sommaren!

God natt på er och förlåt för att jag är en dålig bloggare!

Livet

Nej men om man skulle ta tag i sitt liv, åtminstone ett årsmötesprotokoll och lite plugg...

Käre värld....

Var på sommarjobbsintervju i dag som jag skulle kunna skriva om....................men det orkar jag inte.
Att det kan vara så psykiskt utmattade att bli intervjuad!?

God natt!

Kändisspan

En av många fördelar med att bo på Lidingö är att man (inte allt för ofta) springer på en kändis då och då.
I dag när vi va o handla, gissa vem vi såg på willys? Ingen annan än Martin Stenmark! Hur sjukt är inte de att träffa Martin Stenmark mellan hyllorna i affären? ...Men kändisar behöver väll äta dom också.

Men det slutar inte där gott folk. Nej för att typ nyss var jag ute på prommis och vad säger sällskapet då bara mitt i en mening? "....och här bor Orup"..........?........fattar ni att jag bor typ hundra meter ifrån Orup? Otippat!

Så kan det gå när inte haspen är på.

Dagen...

I dag har jag fått varit lärare….typ….eller iaf rättat en lärare.

Efter lunch i dag skulle vi ha ett nytt ämne som heter nått så fyndigt som ”Folkrörelse kultur och samhälle”. Det fyndigaste med det hela vara att läraren inte visste om att han skulle ha ett ämne som heter ”Folkrörelse kultur och samhälle” och inte heller visste han att han skulle ha det med oss. Vet inte om det var lärarens egna ansvar som brast eller om det var kommunikationen mellan lärare, rektor och schemaläggare som brast.

Först när en person frågade honom på lunchen om vi skulle ha honom så skrattade han och trodde att den drev med honom. När sedan vi suttit och väntat i en kvart och jag och en till gått ner för att hämta honom så förstod han att vi var allvarliga. Han skrattade inte längre då.
Det märktes att han kunde ämnet folkrörelser iaf för de började han o berätta om vilket var intressant. Det roliga var när han skulle prata om frikyrkorörelsen, närmare bestämt missionskyrkan så visade det sig att han var den enda lärare som inte tillhörde någon kyrka. Med lite hjälp av mig och en annan missionare i klassen så gick det dock bra och då fick man ju även briljera lite med sina kunskaper. Vilket alltid är trevligt.
Nästa lektion med honom ska vi ha om tre veckor och då lovade han att vara påläst.

Efter skolan gick jag och några till och fikade i centrum och lite senare åkte jag på körövning i Brevik. Det är väll typ det som hänt i dag.
I morgon ska vi med tvåorna på hajk till ”skatboet” så vi får väll se om det blir någon rapport där ifrån.

Den som lever får se…

bara ändå

Ja jag vet att jag är en dålig människa, har inte bloggat på typ två månader nu. Tänker inte börja skylla ifrån mig eller nått utan det får helt enkelt vara så.

På begäran ska jag här försöka skapa ett blogginlägg och då ska jag försöka kom på något bara ändå....det blir väll lätt......typ :S

Aja vi börjar här: JAG ÄR KÄR!
(haha nu är ni allt bra nyfikna)
Jag var på läger över nyår på Sjöviks folkhögskola. Det var ett helt underbart läger på alla sett och vis. Jag var så nervös och orolig över de ansvarsuppgifter jag hade innan (inte för att det är direkt konstigt, jag skulle inte vara jag om jag inte var nervös för någonting) men allt gick strålande. Jag fick hjälp av de tre mest underbara människor, Tack Emma, Sanna och Elin! Ni är bäst!
Men nu kommer det.....jag är kär i.............Nyfiken?..........i.............Alla!
Jag tror att jag är kär i alla ledare, funktionärer och tonåringar. Det har varit så många härliga möten, samtal och händelser med alla dessa människor vilket gjorde att det var mycket jobbigare än vanligt att åka där ifrån.
Så nu sitter jag här någonstans emellan och funderar, mellan det gammla och nya i mitt liv.

Som jag nämnde förut så är jag en nervös och orolig person....eller? Åtminstone var jag det förut. Jag var nervös och kunde knappt sova dagen innan jag skulle göra något speciellt. Det kunde vara allt ifrån att börja skolan efter ett lov, träffa folk som jag inte kände eller till och med en sån sak som att åka till stan.
Tidigare har jag även haft den åsikten att ingenting få ändras, jag ska inte flytta ifrån Månkarbo jag ska alltid ha kvar alla kompisar lika nära som då och ingen av oss ska flytta utan vi ska leva i något slags gulli gull-utopi.

Men när jag fick gå från jobbet och hade pluggat på distans ett tag kände jag att jag behövde göra något nytt. Fritidsledarutbildningen på Lidingö blev det nya och det sjuka är att jag var inte nervös en enda gång!!! Inte när jag åkte in till en stad som jag knappt hittade i, åkte tunnelbana och buss och hämtade min nyckel till rummet. Hittade huset jag skulle bo i osv...inte äns första dagen i skolan, i en klass där jag inte kände en kotte! Inte äns då var jag nervös! Sedan dess har tiden gått jättesnabbt, det är kul i skolan, jag har en bra klass (så bra det kan bli iaf).
Det var till och från nästan jobbigt att åka hem till Föräldrar och SMU och annat jag hade här hemma. Det var mer eller mindre att få träffa nära och kära som drev mig. Livet lekte i STHLM.

Sedan kommer jag hem till julen och då var det faktiskt skönt att komma hem, hade en super jul med släkt och familj. åkte på läger och än en gång var jag nervös innan...???
Nu när lägret är över känns det jobbigt att åka tillbaka till Lidingö. Jag vill aldrig igen lämna Mellansvenska Distriktet, jag vill bo och leva här, jobba här och slutligen dö här! Men hur hållbara är sådana tankar? För att inte tala om sunda?

Nu när jag ändå sitter här och får saker sagda kan jag lika bra säga det här också. Visserligen är jag glad att det blev fritidsledarutbildningen för det är en yrkesutbildning som faktiskt leder någonstans efter utbildningen och även EFTER det. Men jag saknar trosfrågorna (inget snuskigt nu) Jag saknar att få sitta och diskutera med likasinnade i samma stadie i livet som jag då hade jag även haft en sundsvallsbo i klassen vilket hade gett mig någon anknytning till distrikt och mitt "gamla" liv. (sen är dom ju ganska trevliga i Sundsvall också)

Nu kom jag på en till sak att skriva om också (tar det här aldrig slut tänker du nu men det gör det) Första dagen på lägret satt vi ledare och skulle presentera oss med namn för varandra och även säga en grej som vi hatade, det är inte ofta vi får säga saker vi hatar och jag kom precis på något jag hatar just nu.
Jag hatar att allting är nytt hela tiden!


Nej kom igen nu Persson! Det känns nog bättre när du väl kommer dit och skola och allt börjar igen...men om det inte gör de då?

Ja det här blev ju ett muntert inlägg....men poängen är iaf att jag jusst nu inte riktigt vet vad jag ska göra med mitt liv.
Men det är väll där tron kommer in antar jag.