Nu är jag ute och far igen som mina föräldrar brukar säga.
Denna helg har jag varit i Söderhamn på distriktsårsmöte. Inte världens roligaste möte trotts att jag är en mötesnörd. Men i stället är det väll några av världens bästa människor där....så det väger upp kan man lugnt säga.
Sitter här på tåget och tänker på vad jag håller på med...varje helg uppbokad, ena helgen Härnösand, andra Gävle, nästa Söderhamn osv. Alltid är det prioriteringar och ledighetsansökningar som ska göras. Det skall stressas till Tåget och försöka jaga en så nyttig, billig, snabb och god mat som möjligt.
Men när jag väll kommer fram så känns allt så bra, jag hör hemma i mellansvenska distriktet. Hur bra det än känns att bo i Sthlm som jag längtat efter så länge så känns det alltid SÅ mkt bättre här...
För nu sitter jag här med samma "ångest" som jag brukar ha på väg hem och funderar över; vad håller jag på med?
Samtidigt så vet jag ju att när jag kommer hem till min lägenhet på den underbara ön Lidingö så känns det ju bra igen. Jag är hemma och har fyllt på mer kraft och energi (sällan i form av sömn utan mer psykisk och andlig kraft.
Kan det inte då vara värt att ta den hemresan när jag får så mycket mer av resten av resan? Jo det är det!
Så nu vill jag framföra en kärlekshälsning till alla er msv:are: anställda, ideella, tonåringar, ledare och andra människor som kopplar sig till distriktet.
Tack gud för att ni finns!
Amen!
7 år sedan
