Kajakutflykt

I går kom jag och min underbara klass tillbaka från en härlig Kajakutflykt i Sthlms skärgård. Har funderat på hur de skulle gå och vara ända sedan jag fick veta att vi skulle ut. Hur kommer vädret vara? Hur kommer det gå med klassen? Kommer vi bli osams hela högen? Många frågor fanns det.
Flög runt hela sthlm ett flertal gånger för att inhandla de jag behövde och lyckades dra på mig en förkylning lagom tills att det var dags att åka. (typiskt)

Första dagen gick ut på att lära oss paddla och hitta balansen och även att prova välta för att se att det inte är något farligt (annat än att man blir blöt) självklart lyckades jag välta innan vi skulle göra det med flit så jag fick ofrivilligt demonstrera "kamraträddning". Sedan när jag såg de andra våndas över att behöva välta i de kalla vattnet vart jag glad över att ha gjort det ofrivilligt.
Andra dagen gick vi upp med tuppen, åt frukost och Packad kajakerna, vilket btw tog en hel evighet. Sedan drog vi ut mot skärholmen. Vädret var underbart paddlingen gick relativt smidigt och vi kom fram utan att bli nermejjad av en finladsfärja.
När vi slagit upp tälten märke vi att vi hade sällskap av ett antal miljoner myror. Då märkte man vilka som var naturmänniskor och inte. Citat från en i klassen: MYRJÄ...L! DU HAR HELA SKOGEN ATT VARA PÅ MEN ÄNDÅ SKA DU VARA PÅ MIG!?

Vi hade en underbar dag med sköna samtal och myskväll kring brasan. Dagen efter möttes vi än en gång av fint väder. Vi hade medvind hem och jag lyckades hitta den enda stenen i vattnet som jag körde upp på och fastnade. Som tur var så fanns det ju en hel hjälpsam klass som kunde hjälpa mig.
Kom hem till Lidingö någon gång vid 18, tog en underbar dusch och sedan den fattigaste pizzan på Gavrosh. Efter det slocknade jag som en sten (jaja ni förstår vad jag menar)

Idag bar det av på nya äventyr till Ensro på försammlingsläger, sitter just nu i bilen och längtar efter denna härliga lägergård!

Peace out!