Förr eller senare...

Nu har det hänt som vi i släkten vetat om att det skulle hända förr eller senare. Min gammelfarmor somnade in i natt och kommer aldrig vakna igen.
Tänk att det spelar ingen roll hur länge man gått och väntat på en sådan grej, det känns lika tomt ändå. Hela mitt liv har hon varit den där krutgumman som alltid gav svar på tal och hade ett skämtsamt sätt som jag inte stött på hos någon annan.
För ungefär 1,5år sedan ramlade hon och sedan dess har hon inte kunnat gå utanför lägenheten. Efter det gick det ganska fort till det att hon inte kunde komma upp ur sängen. Trotts det så var hon samma pigga och glada Aina när man hälsade på. Vårt vill jag komma med det här då? Troligtvis till det jag nämnde förr att man vände sig vid tanken att nu har hon inte långt kvar men Trotts det är man helt paff 1år senare när hon är borta. Känns otroligt konstigt att hon är borta samtidig som att det inte var så mycket till liv att ligga i sängen hela dagarna.

På det flesta ställen i livet finns det olika system och lagar som styr människor och deras varande. Dessa system går det att ändra och justera i efterhand så der borde det gå att göra med det här systemet också.
Förr eller senare "skall vi den vägen alla vandra" men tänk er ett ställe där man inte behöver förlora någon, där alla finns kvar. Jag vet att det finns några brister i förslaget som åldrande och överbefolkning av jorden men de ska jag fila lite på det och skicka vidare förslaget till högre ort så får vi se ;)

Känslor

De senaste veckorna har jag konstaterat att man går igenom ganska många känslor när man träffar människor största delen av dygnet i skolan och sedan bor med en del av dem.
Bara det att ha klasskompisar att umgås med i och utanför skolan är något jag verkligen längtade till efter en, inte så kul skolperiod på distans men jag hade inte tänkt på den här lite svårare delen.

I nästan ett år levde jag i något slags känslomässigt melankoli och här och nu är det en "ny" känsla varje dag. Sammtidigt känns det som att jag har många känslor kvar, spännande.

I dag är jag på lite dåligt humör. Dels pga det USLA valresultatet i går sedan satt jag uppe och valvakade lite för länge och som grädde på moset så har vi suttit stilla hela dagen och den kombinationen så är det inte mycket som krävs för att man ska gå över på den "mörka sidan" i känsloskalan.
Kom hem lite trött och leds och här har hantverkare varit in och borrat o haft sig för att sätta upp tavellister. Skräpat ner har dom, visserligen visste jag att de skulle komma men som sagt var, det krävs ju så lite...

Så nu sitter jag och lyssnar på Linkin Park i dammet och de blir inte humöret bättre av! Men GUUUUD va skönt det är att vara arg ibland!
Ilska är en sådan känsla som man egentligen inte "ska" känna för det är inte så "bra" men varför då? Man kan ju inte gå runt och vara glad hela tiden! Då känns det ju bättre att jag sitter här själv och är lite arg så att jag kan vara social sedan.

Så ett varningens ord: akta er för mig i dag!

Knasigheter

Var och gjorde lite knasigheter i går...
Jag och Hanna, som bor i lägenheten över fick för oss för ett tag sedan att sjunga gospel....så i går var vi och provsjöng (ja du läste rätt, provsjöng!!!) till Lidingö gospel.
För er som känner mig så vet ni att det inte är min normala företeelse att få för sig att provsjunga för någon. Vet inte riktigt vad som händer med mig. Är det luften här ute eller kanske vattnet?
Jag var så nervös att jag nästan var på väg att hoppa från Lidingöbron. Jag sjöng fel och stakade mig men trotts det verkade det som att jag gjorde någonting bra för jag blev antagen (Hanna också) och fick vara med på första övningen på en gång.

Efter det när vi skulle hem så lyckades jag igen....Ja Lars jag åkte vilse igen. Vi var i Breviks kyrka och därifrån tar man Lidinöbanan två stationer till Kottla där man tar bussen hem.
Lidingöbanan är ett stycke järnväg som ligger kvar på södra Lidingö och på den järnvägen går det typ som ett gammalt pendeltåg. Och när jag säger gammalt så menar jag GAMMALT! Man sitter på slitna, gammla dynor och det är en skakig och högljud resa.
Vi tänkte att det funkade som ett vanligt pendeltåg som stannar på varje station men så var det inte. Tydligen skulle man höra mummlet som kom ur högtalarna genom det genomträngande ljudet av ett skrutt-tåg på rälsen och sedan plinga där man vill av. (typ som en buss på räls, rälsbuss?) Vi kunde hoppat av tre stationer efter men att gå 1,3km i regnet var inte så lockande så vi åkte till Ropsten (dvs över Lidingöbron) och fick vänta tjugo minuter på att åka tillbaks in på ön igen.

Vilka äventyr man får vara med på! ;P


Vill avsluta med ett citat från en lärare: "man blir aldrig så svensk som de som flyttar till Spanien"
De kan ni ju fundera över...

Kajakutflykt

I går kom jag och min underbara klass tillbaka från en härlig Kajakutflykt i Sthlms skärgård. Har funderat på hur de skulle gå och vara ända sedan jag fick veta att vi skulle ut. Hur kommer vädret vara? Hur kommer det gå med klassen? Kommer vi bli osams hela högen? Många frågor fanns det.
Flög runt hela sthlm ett flertal gånger för att inhandla de jag behövde och lyckades dra på mig en förkylning lagom tills att det var dags att åka. (typiskt)

Första dagen gick ut på att lära oss paddla och hitta balansen och även att prova välta för att se att det inte är något farligt (annat än att man blir blöt) självklart lyckades jag välta innan vi skulle göra det med flit så jag fick ofrivilligt demonstrera "kamraträddning". Sedan när jag såg de andra våndas över att behöva välta i de kalla vattnet vart jag glad över att ha gjort det ofrivilligt.
Andra dagen gick vi upp med tuppen, åt frukost och Packad kajakerna, vilket btw tog en hel evighet. Sedan drog vi ut mot skärholmen. Vädret var underbart paddlingen gick relativt smidigt och vi kom fram utan att bli nermejjad av en finladsfärja.
När vi slagit upp tälten märke vi att vi hade sällskap av ett antal miljoner myror. Då märkte man vilka som var naturmänniskor och inte. Citat från en i klassen: MYRJÄ...L! DU HAR HELA SKOGEN ATT VARA PÅ MEN ÄNDÅ SKA DU VARA PÅ MIG!?

Vi hade en underbar dag med sköna samtal och myskväll kring brasan. Dagen efter möttes vi än en gång av fint väder. Vi hade medvind hem och jag lyckades hitta den enda stenen i vattnet som jag körde upp på och fastnade. Som tur var så fanns det ju en hel hjälpsam klass som kunde hjälpa mig.
Kom hem till Lidingö någon gång vid 18, tog en underbar dusch och sedan den fattigaste pizzan på Gavrosh. Efter det slocknade jag som en sten (jaja ni förstår vad jag menar)

Idag bar det av på nya äventyr till Ensro på försammlingsläger, sitter just nu i bilen och längtar efter denna härliga lägergård!

Peace out!

Funderar

Sitter på mitt rum och funderar lite så jag tänkte skriva nån rad...

Livet flyter på på Missionsgården vi har mys på kvällarna på någons rum, sitter o pratar skit eller bara flummar.
I skolan har vi pratar lite ledarskap och haft fler gruppövningar där jag lärde mig att vara tyst på de uppgifter jag gjort förut. Det var så himla frustrerande att inte få säga något men det märktes att det var bra för gruppen att de fick tänka lite själva också. (känner sig lite ego när man bara drar på men frågan är ju hur farligt det skulle vara att göra fel)

I morgon börjar tonår igen och det ska bli kul att se alla igen. Visserligen är det lite jobbigt att sitta och åka enkomt till Tierp men de är det Värt!