fredag 16 september 2011
Problem på Lidingö?
Den här terminen är det dags för Fritidsledartvåornas Fältstudie och jag har funderat på välfärdsproblem. Nu gäller det bara att hitta "rätt" frågeställning så att jag inte börjar fråga ut varenda Lidingöbo om deras problem. (tror inte tiden riktigt skulle räcka till då)
Det värsta med ämnet är ju att folk är så bra på att gömma sina problem här. När jag sökt på problem på Lidingö så får jag bara fram massa VVS-montörer och IT-tekniker men inte så mycket om sociala problem.
Hur mycket jag än hatar att uttrycka mig i rapporter och liknande så ska det bli spännande även om det blir detta ämnet eller ej.
Måste bara avsluta med mitt favoritcitat när det kommer till sådana här ämnen:
"Mina problem är så pass små att de knappt räknas som problem men de gör lika ont ändå..."
-Snook
söndag 31 juli 2011
Kolloliv
Nu var det ett tag sedan jag skrev. Det var exakt 53 dagar sedan jag var i civilisationen.
Tänkte dela med mig lite (klaga) av mitt liv den senaste dagen.
I går var det sista dagen med barnen på period 5. Vi hade det bra hela dagen och anordnade en massage-tävling på ledarna. ;) Vid 17-tiden åkte barnen och jag hem med bussen från ett Söra där det spöregna. Efter 1.5h kom vi till ett soligt Stockholm där jag var ansvarig för lämningen för första gången. Allt gick bra o jada, jada,jada...
Här kommer klagandet: eftersom att jag var ansvarig fick jag äran att ta med mig en IKEA-kasse med bla pärm med info om alla barn, plasstfickor till nästa barngrupp, borttappade kläder, arbetskläder från ledare som slutade den perioden. Plus det har jag en egen tung väska. Vi kommer till Sthlm ca 18.30, sista föräldern går där ifrån 19.15. 45 senare kommer jag till Lidingö för att det är söndag. Där kommer jag på att jag inte har någon mat så jag lär stanna i centrum och handla. När jag betalat ser jag att jag har 5min tills nästa buss går. Perfekt! Långsamt haltar jag mot bussen med en tung väska på båda axlarna som såklart ska envisas med att glida ner och slå mig i sidan för varje steg. När jag nästan kommer fram ser jag min buss stanna men eftersom att jag har 4min på mig så är det ingen brådska....trodde jag. Sen ser jag hur bussen åker men en säkerligen asgarvande chaufför. När jag kommer fram till hållplatsen står det att det är 3 min kvar tills bussen ska gå. Får den göra så? Som grädde på moset går nästa om en halvtimme.
21.00 kommer jag innanför dörren, vrålhungrig.
Detta mina damer och herrar kallas i kollo-samanhang för en ledig kväll. Ja oj så ledig jag han vara, jag han nästan kolla klart på en hel film sen var jag tvungen att gå och lägga mig för att kunna vara på plats 9.30 för att hämta nästa barngrupp.
Men jag är inte bitter!
Aja det är iaf bara tre dagar med i dag tills jag får åka hem på riktigt! Hejja hejja hejja!
söndag 5 juni 2011
Kollosommar
Om någon skulle vilja få tag på mig så är sms eller fb smidigast. Eller kanske till och med snigelpost till:
Söra kollogård
Mattias Persson
Hoppas att just du har en asbra sommar!
tisdag 31 maj 2011
Produktivitet
Ska jag fortsätta såhär så får jag börja ta betalt.
Nu är det bara en dag och en uppgift kvar i skolan. Sen är det riksstämma och nästa tisdag drar jag iväg på kollo!
Nedräkningen är bra skönt när man börjar se slutet.
tisdag 24 maj 2011
Något att tänka på
Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa henne.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta skall jag heller inte hjälpa någon.
Ur: Samtal i pedagogernas rum av Karl-Gunnar Norén och Kenneth Westin
tisdag 10 maj 2011
fredag 6 maj 2011
Kollo
Jag är utanför Nyköping på Söra-kollogård.
Här ligger jag i en säng omringad av massa människor som jag aldrig träffat förut.
Allt började vid 17-tiden i dag när jag stod och tittade lite genom fönstret vid klarabergsviadukten utanför sthlm-station. Jag stod och tittade på ett gäng som jag visste var mina blivande kollegor i sommar. Vågade inte riktigt gå ut för jag hade ju inte en aning om vad de var för människor.
Tillslut gjorde jag det och det ena efter det andra så är jag här där jag har träffat ett grymt gäng som jag har stora förhoppningar för i sommar.
Där vid klarabergsviadukten träffades all personal för alla kollogårdar som företaget driver. Chefen stod och höll ett "pepptalk" där han bla sa: våga!
O det är sant! Hur ska man kunna komma vidare i livet och utvecklas om man inte tar första steget?
Vart har detta tänk varit i hela mitt liv?
Leva livet nu ska jag leva livet!
God natt!