Produktivitet

Käre värld vad jag har varit produktiv de två senaste dygnen! Först skrev jag klart pedagogiken som jag skjutit på i en månad och hållt på med nästan en hel vecka. den skrev jag klart i går natt. I dag har jag hunnit med att knalla i Uppsala, åka fram och tillbaka till söderförorten och köpt inlägg till skorna, laga mat, skriva klart en till uppgift plus ett klassmötesprotokoll. Till råga på allt så skriver jag här med.
Ska jag fortsätta såhär så får jag börja ta betalt.

Nu är det bara en dag och en uppgift kvar i skolan. Sen är det riksstämma och nästa tisdag drar jag iväg på kollo!

Nedräkningen är bra skönt när man börjar se slutet.

Något att tänka på

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa henne.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta skall jag heller inte hjälpa någon.

Ur: Samtal i pedagogernas rum av Karl-Gunnar Norén och Kenneth Westin

Kändisspaning...

Dagens kändisspaning innehåller Christer Sandelin på stadium vid hötorget.

De du!

Kollo

Hej hopp dagboken!
Jag är utanför Nyköping på Söra-kollogård.
Här ligger jag i en säng omringad av massa människor som jag aldrig träffat förut.

Allt började vid 17-tiden i dag när jag stod och tittade lite genom fönstret vid klarabergsviadukten utanför sthlm-station. Jag stod och tittade på ett gäng som jag visste var mina blivande kollegor i sommar. Vågade inte riktigt gå ut för jag hade ju inte en aning om vad de var för människor.
Tillslut gjorde jag det och det ena efter det andra så är jag här där jag har träffat ett grymt gäng som jag har stora förhoppningar för i sommar.
Där vid klarabergsviadukten träffades all personal för alla kollogårdar som företaget driver. Chefen stod och höll ett "pepptalk" där han bla sa: våga!
O det är sant! Hur ska man kunna komma vidare i livet och utvecklas om man inte tar första steget?
Vart har detta tänk varit i hela mitt liv?

Leva livet nu ska jag leva livet!
God natt!